Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Shop My Favorites

SE ALLT

R.I.P älskade Tass

I morse var det en sorglig stund. Min älskade lilla vovve Tass åkte till hundhimlen.

Det hela var egentligen ett misstag. Mamma Pucko (min faster Lolo’s hund) och pappa Razzel (min dåvarande hund) hade ett bättre äventyr bakom stallet. 8 april 2000 kom en liten liten valp till världen. Bara två av sju överlevde kullen. Så liten att han fick plats i min handflata.

I början på juni kom han hem till mig på riktigt. Så liten och gosig och för att inte bli kliven på hängde han mest innanför min jacka där han med huvudet upp ur jacklinningen förnöjt satt och blickade ut över världen.

Så mycket som jag och Tass har gjort tillsammans går inte att beskriva.

Tass var ju inte direkt någon hemmahund utan med på allt. Alltid i passagerarsätet, på sin filt, med koll på vart vi skulle. Jobb, träning, möten, fest och resor. Tillsammans har vi bockat av ett gäng arbetsplatser, projekt, lägenheter, hus, gjort fyra tv-serier, flyttat 6 gånger…

Han har sett båda mina barn komma till världen, lära sig tala, gå och bli stora nog för att älska honom lika mycket som jag. Han har sprungit efter mig när jag ridit, löptränat, åkt längd, efter barnens pulkaturer, efter cykel. Alltid med – ville aldrig bli lämnad hemma.

Tass är den enskilt mesta vännen i mitt liv – som varit med ”mellan damm och glam”. I alla lägen. Outtröttlig. Vänfast, men med hög integritet. Genuin –  men aldrig inställsam. Var du en vän var du det för livet. Smicker gick inte hem och han var väldigt tydlig med vad han ville. Men den oändliga kärleken han gav tillbaka.

För sex år sedan kom hans stora kärlek in i hans liv. Vilma – en levnadsglad border terrier med ymnig pälsväxt men med fin personlighet. Som han älskade henne. I timmar kunde han sitta och slicka henne på kinden.

Varje morgon satt han med mig i badrummet när jag gjorde mig i ordning. Varje kväll väntade han vid sängen för att i bästa fall också få sova där och inte i korgen. Lika frusen som jag.

I say a little prayer tänkte jag ibland.

In the moment I wake up, before I put on my make-up
I say a little prayer for you

While combing my hair now, and wondering what dress to wear now
I say a little prayer for you

Forever, forever you’ll stay in my heart
Forever, and ever, we never will part
Together, together that’s how it must be. To live without you would only be heartbreak for me.

Tack för allt kära lilla Tassen. Vi ses igen. RIP.

 

 

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
33kommentarer
  • Vad fint skrivet av dig. Gör ont i hela mig, då jag själv miste min finaste Kompis för snart 2 år sedan. Men det gör fortfande ont, ibland med, ibland mindre.

    Christina 2014-01-04 17:19:00
    Svara
  • Vila i frid lilla Tass! <3

    Anna 2013-12-29 01:20:00
    Svara
  • Åh, vad synd! Han verkade vara en så utomordentligt trevlig och sympatisk liten herre. Jag förstår att det känns tomt, men han hade säkert ett fantastiskt härligt hundliv så länge han fick vara med. 😉

    Cecilia B 2013-12-19 17:51:00
    Svara
  • Åhh så tråkigt. Det känns som att man känner honom efter att
    ha sett honom i olika TV program och följt honom på bloggen.
    Verkar ha varit en underbar vovve, en fin personlighet.
    Känner med dig i denna stund.

    Mia 2013-12-19 09:04:00
    Svara
  • Första gången jag såg Tass på TV sa jag till min sambo ”en sån vill jag ha, precis en sån!” Sedan dess har drömmen om en liten trefärgad jack russell fortsatt att frodas, en dag vet jag att den ska bli sann. Fällde en tår när jag läste ditt inlägg, växte upp med snällaste mysigaste hunden Lukas så jag förstår vilken sorg du måste känna nu.

    SofieN 2013-12-18 17:55:00
    Svara
  • Hundens kärlek är så genuint. Tänk att vi har möjligheten att dela vårt liv med dessa underbara varelser! Kämpa på Andrea, du har så mycket vackra minnen att värna om!

    Emilia 2013-12-18 15:56:00
    Svara
  • Beklagar djupt. Det är i det närmaste outhärdligt att vara tvungen att säga adjö till sin älskade fyrfota familjemedlem när det är dags, man vill ju ha dem med sig hela livet. En djup sorg och tomhet. Jag är övertygad om att jag kommer att återse mina djupt älskade och saknade hundar och katter en dag och det kommer du också att göra med fina Tass. Jag minns honom mycket väl från tv-programmen, en charmig karaktär som lyste upp rutan när han var i bild, alltid lika hjärtevärmande att se honom trivas gott mitt i allt snickrande och fixande. Programmen hade inte varit desamma utan honom. R.I.P. fina lilla Tass.

    Lis 2013-12-18 02:32:00
    Svara
  • Åh nej, vad tråkigt att höra. Jag vet precis hur mycket man älskar dem och hur mycket glädje, sällskap och tröst som de skänker en. Det är så sorgligt att de bara är med oss under så kort tid. Ville bara säga att jag har blivit glad när jag har sett bilder av Tass här på bloggen. Han såg nämligen ut att vara en synnerligen välmående hund och det är alltid lika härligt att se en hund som mår bra!!:)

    Många kramar till dig nu
    /Johanna

    Johanna 2013-12-17 11:20:00
    Svara
  • Jag beklagar sorgen. Vila i frid lilla Tass! <3

    Emma 2013-12-17 09:32:00
    Svara
  • Å så sorgligt alltid lika ledsamt när små familjemedlemmar lämnar oss. Jag har fina minnen av hundarna som du växte upp med ( har glömt namnen nu) men de kom upp ibland till min våning ovan på köket.
    Fint skrivet om Tass

    Karin R 2013-12-17 08:59:00
    Svara
  • Vad fint skrivet. Blev riktigt rörd och tårögd.

    Mia 2013-12-17 04:04:00
    Svara
  • Så hemskt när sådant sker.Hadde min katt i 21 år och tänker på honom än idag,var 12 år sedan han dog.Brukar säga att han var min förstfödda.Saknaden kommer alltid att finnas där men förstår hur du mår.Vad jag kan förstå hadde din hund ett fint liv och fick mycket kärlek.Kram

    Marta 2013-12-17 01:30:00
    Svara
  • Fint skrivet om finaste Tass!

    Ingrid 2013-12-17 01:30:00
    Svara
  • Hej, jag beklagar sorgen. Må han vila i frid…

    Elisa 2013-12-17 00:04:00
    Svara
  • Hej!
    Väldigt fint skrivet om er kära familjemedlem och din ständige följeslagare. Förstår att tomheten är total, bara att komma hem och ingen som kommer och möter och viftar glatt på svansen. Det är tomt, man tycker man hör stegen tassandes bakom en och när man vänder sig om så är det tomt. Han har för alltid lämnat tass avtryck. Kramar från Göteborg. Agnes

    Agnes Rexon 2013-12-16 23:11:00
    Svara
  • <3

    Anna 2013-12-16 22:16:00
    Svara
  • Underbart skrivet, precis så är det med ett älskat husdjur. Vi bär dem med oss alltid oavsett om de finns här fysiskt eller i våra minnen. Nu fick du mig att gråta – må så gott du bara kan!

    christina 2013-12-16 20:04:00
    Svara
  • Åh stackare….beklagar 🙁

    Jen 2013-12-16 19:36:00
    Svara
  • Styrkekram till dig, Andrea!!

    Johan H 2013-12-16 18:48:00
    Svara
  • Åhhhh jag gråter för din skull och får ont i magen! STOR KRAM

    Tess 2013-12-16 18:27:00
    Svara
  • Blir alldeles tårögd. Så sorgligt när hundar dör. Kram till dig!

    Josefine 2013-12-16 17:21:00
    Svara
  • Beklagar verkligen!

    Camilla 2013-12-16 16:55:00
    Svara
  • Kära Andrea… Vad fint du har skrivit om Er värdefulla tid tillsammans. Idag kramar jag lite extra på mina nära och kära. Ta hand om Dig. Kram

    Carla 2013-12-16 16:52:00
    Svara
  • Så oändligt tomt det måste kännas. Du beskriver så fint hur ni haft det tillsammans.
    Ledsen för din skull.
    Kram

    Eva 2013-12-16 14:52:00
    Svara
  • Nu bränner tårarna bakom ögonlocken… Var med Pucko och Razzel på deras lilla äventyr för många år sedan och hade äran att få ta hand om Tass och hans bror innan Tass fick flytta hem till dig och jag tog med mig brorsan (Santos) på flyget norröver. En varm hälsning skickar jag till dig i den här stunden. //K

    Katarina 2013-12-16 14:50:00
    Svara
  • Hej Andrea, Jag vet precis hur det känns att behöva fatta ett sådant jobbigt beslut och den obeskrivliga tomhet och saknad som kommer efteråt. Så tungt och så sorgligt. På något sätt är det priset man som hundägare får betala för den villkorslösa kärlek man fått av sin älskade vän. Kram

    Helena J. 2013-12-16 14:20:00
    Svara
  • Nu grät jag en skvätt, man kan verkligen älska sina husdjur. Han hade tur som fick leva med dig, jag tror han hade ett bra liv.

    aa 2013-12-16 13:57:00
    Svara
  • Kram på dig.

    Marija 2013-12-16 13:33:00
    Svara
  • Och där kom tårarna…. Finaste vovsingen, det ser jag det! Alldeles för kort tid finns de med oss bästa vännerna! Och så tänker man att det aldrig kan komma någon efter som kan ersätta – allt man vill är att sniffa in den där pälsen. Men nästa hund kommer vara lika fantastisk – på sitt sätt! Och där uppe i himlen möts de alla! Lyckliga själar! Kram på dig!

    Annica 2013-12-16 13:22:00
    Svara
  • Så sorgligt. Tusen kramar. Det är svårt att mista sina vänner.

    Anette 2013-12-16 13:03:00
    Svara
  • Åh, vilka fina bilder och minnen ändå!

    joslinex 2013-12-16 12:48:00
    Svara
  • I feel you… som hundägare vet jag hur det känns. Så sorgligt, men härliga stunder fick ni tillsammans. Kram.

    Leena 2013-12-16 12:47:00
    Svara
  • Varma kramar när orden inte räcker till…

    Anna 2013-12-16 12:33:00
    Svara

senaste från Home

Andrea Brodins webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Foodjunkie
Home
Andrea Brodin
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Mathilda Weihager
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Paulina Forsberg
Mode
Emma Danielsson
Home
34 kvadrat
Mode
Pamela Bellafesta
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Niklas Berglind
Hälsa
Fannie Redman