Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Shop My Favorites

SE ALLT

Hund

Intervju med Jaxy

Ja det är dags. Så där runt Isabellas ”månadsdag” är det också min tur – intervju med mig – the super star – the super dog – the coolest dog ever – Jaxy!!

Jag vet jag vet jag vet, jag är så fin och härlig. Det är knappt så att jag rodnar längre, självförtroendet är på topp som vanligt.

Men Jaxy, i Sverige är det inte direkt Jante att prata så gott om sig själv. Det anses lite – ja – amerikanskt. 

Hur menar du nu? Skulle jag hålla tillbaka alla mina förträffligheter för att det inte passar in i ”svenska värderingar”? Heeeeello, jag är Jack Russell!

Jag förstår, men du kanske skulle kunna tona ner dig lite, bara ibland? 

TONA NER? Vilken – exakt – av alla mina fantastiska karaktärsdrag tycker du att jag ska ”tona ner”. Va?

Ja, till exempel det där skällandet och din övertygelse om att du äger hela kvarteret? 

Jag försvarar oss bara. Tänker inte säga mer om det faktiskt.

Du försvarar oss? Men det finns ju inte en person du inte släpper över dörren och överöser med pussar och kindslickar? 

Nu vill jag ta en time-out. Jag trodde vi skulle prata om MIG här och hur bra jag är på allt. Allt faktiskt.

Jo men time-out är ju ingen lösning. Tar man time-out är man ju skyldig, eller? Det är ju mycket ”time out” just nu i olika sammanhang. 

Som sagt, my lips and whiskers are sealed.

Ok Jaxy, vi byter ämne. Vad för skoj har hänt sen sist? 

Hå hå ja ja, min lilla valp har börjat gå. Jag lipade nästan första gången jag såg’et. Hon är ju inte superstadig och vill fortfarande mest krypa men jag ser hur vi springer tillsammans över sommarängen hand i hand.

Hand i hand?

Men vad du märker ord idag matte!

Förlåt, men det var bara så roligt uttryck. Vad hittar ni mer på just nu? 

Ja, vi går ju promenader. Så sover vi ihop ibland. Så vaktar jag. Det är jag jättebra på. Trösta kan jag också göra. Så har vi en kul lek där vi springer runt matbordet. Fast Isabella kryper. Ibland byter jag håll och då ser jag hur hon riktigt tänker till det lilla livet. Hon är ju inte så smart som jag, förstås.

Men det är ju mycket fint för dig med bebisen också eller hur?

Ja mitt kostschema har ju helt ändrats. Man kan säga att jag äter vad hon äter. Det rasar ner så mycket olika saker -och där sitter jag med öppen mun och bara väntar. Sharing is caring. Ibland handmatar hon mig rätt av. Ibland slickar jag ren henne, även i munnen. Innan jag blir påkommen. Det är tydligen inte ”svenska BVC-värderingar” att hundar slickar barn i munnen.

Men jag älskar det lilla livet.

Vilma har ju bott hos dig en hel del också, eller hur? 

Hjälp, ja. Som den hunden snarkar. Det är sjukt. Jag får ingen skönhetssömn alls, där jag ligger mellan matte och husse och tar upp residens. Men hon är kul att vara med, trots sin ålder. Jag måste alltid sova lite extra när hon har åkt hem. Det tär att ta hand om en pensionär.

Du tror inte Vilma känner likadant? 

Ta ta ta-time out!

Okej Jaxy jag ger upp. Ge mig topp tre på vad som är bäst med hösten just nu: 

Att matte har börjat löpträna igen så mina PT-talanger tas tillvara.
Att husse har sett en dokumentär om hundmat och fått spel och beställt 15 kg ”raw-dog-food” till mig.
Att det börjar bli mörkt så att jag kan ligga och mysa framför soffan på kvällarna och titta på Stranger Things 2.

Stranger Things 2? 

Ta ta ta-time out!

Tack Jaxy, snart igen. <3

Intervju med Jaxy

Dags för en intervju med allas vår solstråle Jaxy igen. Alldeles för länge sedan.

Hur känns det Jaxy, hur lever livet? 

Jomen alltså tjena hejsan tjenixen läget. Här är jag! Jag mår SÅ bra. Jag menar, jag är i min prime. Haft en sjukt bra sommar med fritt liv i Frankrike (läs här) och ännu friare liv i Schweiz (läs här). Men nu – Lidingö. HÄR ÄR JAG!

Tror du att det undgått någon att du flyttat till kvarteret Jaxy?

Moahahaha, nej då. Jag har varit väldigt snabb med att socialisera och lära känna nya. Grannarna next door älskar mig och bjuder på mat. Jag går dit ganska ofta. Smiter genom häcken och talar om mitt ärende så att säga. Sen skäller jag ju en del. Måste markera mitt revir. Och tar långa repor runt i området för att hålla koll. Inga inbrottstjuvar med mig vaktandes.

Sen försvann du också eller hur?

Ja det var lite olyckligt kan man säga. Jag var ute och spanade på grannhundarna (det är tre i samma hus på min gata) och jag hittar ju alltid hem och går inte så långt direkt. Matte är aldrig orolig för mig på det viset. Men så var det en gullig tjej som trodde att jag var bortsprungen och kopplade mig och tog hem mig till sig. Då blev jag jätteolycklig för då hittade jag ju inte hem. Men allt löste sig till slut.

Annars då? 

Ja jag håller ju på att lära känna mitt nya hus. Det är så många vinklar och vrår. Ibland går jag bort mig i något förråd. Men oftast ligger jag i soffan och håller koll. Sen gick ju larmet en dag. Det var spännande. Det var Vilma som drog igång det. För larmet är anpassat efter mig och jag är ju – host host – aningens lättare än Vilma. Så när larmcentralen ringde kunde de se på kamerorna hur Vilma vandrade runt i huset och undrade vad det var som lät. Själv kröp jag in under soffan, tänk om det var en tjuv!

Men lite tokig har du ju blivit sista tiden? 

Jaaaaa, tyvärr. Det kanske är flytten, det kanske är att vi går mot höst, jag kanske ska löpa igen, allt är oklart – men jag har blivit som valp igen. Tuggar upp/sönder allt jag ser. Ingenting kan lämnas framme, då har jag slaktat det med största omsorg.

Din egen lilla valp Isabella då?

Men så stor hon har blivit. Jag kan inte alls domdera med henne som förut. Jag försöker styra henne i smyg. Då smyger jag upp bakom henne och knuffar till henne så att hon ser att det ändå är jag som är chef så att säga. Men nu har hon börjat lappa till mig när jag blir för närgången. Men sen är hon ju underbar när hon äter. Det är så mycket gött som ramlar ner till mig. Hon handmatar mig också och jag äter så försiktigt så försiktigt ur hennes hand. Eller hennes mun. Ibland tar jag bröd/äpple/matbiten rakt ur munnen på henne. Because I can.

Tack Jaxy, snart igen!

Den här bilden är ändå roligast när Isabella lyckas ta en selfie i garderobsspegeln och VEM är det smugit upp bakom och fotobombar? 🙂

Intervju med Jaxy

Grüezi mit einander! Kleine Jaxy ist dabei. En liten rapport från mitt fria liv i Schweiz. Tänk att det gått en månad sedan sista intervjun, från mitt fria liv i Frankrike.

Vad gör du hela dagarna Jaxy?

Ja säg det. Jag spanar. Jättemycket. Ut över egendomen. Hur stor egendomen är har jag bestämt själv. Man kan säga att gränserna ändras dag till dag beroende på hur mycket mark jag orkar hålla koll på. Det är ett fastligt sjå att hålla koll på allt måste jag säga. Kor, fåglar, grannar, flugor, löst folk och så dessa förhatliga marmottes, de driver mig till vansinne. Ingenstans får man lugn och ro.

Så leker jag med min valp. Här gör vi yoga ihop framför vår yogamaster, vi kallar honom "The Bear". Isabella är jättebra på kobra-positionen. Vår lärare är jättenöjd med henne. Jag har lite svårare att få till stretchen så att säga.

Alla älskar hundar här och särskilt mig förstås.

Ibland badar jag. Nästan varje dag faktiskt. I en sjö, i ett badkar längs någon hike eller i en alpbäck. Inget stoppar mig. Det kan vara rätt kallt men jag tänker på annat då. Till exempel den lokale slaktaren som ger mig kött. Cause I'm worth it.

Så här ser det ut när jag spanar. Joy har gett upp för längesedan.

Ibland blir jag lite trött. Särskilt när vi gått i tre timmar. Då håller jag käften. Det är ovanligt, oftast gillar jag att uttrycka mig.

Den där Joy är en riktig liten uppfinningsmaskin. Här kom hon på att hon kunde hoppa fram och sätta sig bredvid Ivar, den lille gullponken.

Men det kunde inte jag, för jag har för korta ben! Morr.

På vägen hit bilade vi genom Aosta och Sankt Bernhard-tunneln. Hade hoppats få se åtminstone någon Sankt Bernhardhund, de ska ju vara väldigt manliga har jag hört, men inte ens en ynka valp såg jag.

Ser alltid framåt, man vet aldrig vad för kul som vilar runt hörnan!

En riktig liten alphund är jag. Snart kommer mina lår vara dubbla storleken säger matte. Det blev så förra året när vi gick så mycket uppför, jag såg dopad ut. Jyckarna på Karlaplan satte grisörat i halsen av avundsjuka när de såg min vältränade figur.

Nu har jag lite att stå i, människovalpen har ju lärt sig att krypa och då måste man hålla koll, ja vad skulle de göra utan mig, den frågan ställer jag mig dagligen?

 

Report from Jaxy the Jack Russells busy days in the alps… xxA

Andrea Brodins webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Home
34 kvadrat
Mode
Emma Danielsson
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Linn Herbertsson
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Sandra Beijer
Hälsa
Ida Warg
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Pamela Bellafesta
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Niklas Berglind