Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Shop My Favorites

SE ALLT

Jaxy

Intervju med Jaxy

Dags för en intervju med allas vår solstråle Jaxy igen. Alldeles för länge sedan.

Hur känns det Jaxy, hur lever livet? 

Jomen alltså tjena hejsan tjenixen läget. Här är jag! Jag mår SÅ bra. Jag menar, jag är i min prime. Haft en sjukt bra sommar med fritt liv i Frankrike (läs här) och ännu friare liv i Schweiz (läs här). Men nu – Lidingö. HÄR ÄR JAG!

Tror du att det undgått någon att du flyttat till kvarteret Jaxy?

Moahahaha, nej då. Jag har varit väldigt snabb med att socialisera och lära känna nya. Grannarna next door älskar mig och bjuder på mat. Jag går dit ganska ofta. Smiter genom häcken och talar om mitt ärende så att säga. Sen skäller jag ju en del. Måste markera mitt revir. Och tar långa repor runt i området för att hålla koll. Inga inbrottstjuvar med mig vaktandes.

Sen försvann du också eller hur?

Ja det var lite olyckligt kan man säga. Jag var ute och spanade på grannhundarna (det är tre i samma hus på min gata) och jag hittar ju alltid hem och går inte så långt direkt. Matte är aldrig orolig för mig på det viset. Men så var det en gullig tjej som trodde att jag var bortsprungen och kopplade mig och tog hem mig till sig. Då blev jag jätteolycklig för då hittade jag ju inte hem. Men allt löste sig till slut.

Annars då? 

Ja jag håller ju på att lära känna mitt nya hus. Det är så många vinklar och vrår. Ibland går jag bort mig i något förråd. Men oftast ligger jag i soffan och håller koll. Sen gick ju larmet en dag. Det var spännande. Det var Vilma som drog igång det. För larmet är anpassat efter mig och jag är ju – host host – aningens lättare än Vilma. Så när larmcentralen ringde kunde de se på kamerorna hur Vilma vandrade runt i huset och undrade vad det var som lät. Själv kröp jag in under soffan, tänk om det var en tjuv!

Men lite tokig har du ju blivit sista tiden? 

Jaaaaa, tyvärr. Det kanske är flytten, det kanske är att vi går mot höst, jag kanske ska löpa igen, allt är oklart – men jag har blivit som valp igen. Tuggar upp/sönder allt jag ser. Ingenting kan lämnas framme, då har jag slaktat det med största omsorg.

Din egen lilla valp Isabella då?

Men så stor hon har blivit. Jag kan inte alls domdera med henne som förut. Jag försöker styra henne i smyg. Då smyger jag upp bakom henne och knuffar till henne så att hon ser att det ändå är jag som är chef så att säga. Men nu har hon börjat lappa till mig när jag blir för närgången. Men sen är hon ju underbar när hon äter. Det är så mycket gött som ramlar ner till mig. Hon handmatar mig också och jag äter så försiktigt så försiktigt ur hennes hand. Eller hennes mun. Ibland tar jag bröd/äpple/matbiten rakt ur munnen på henne. Because I can.

Tack Jaxy, snart igen!

Den här bilden är ändå roligast när Isabella lyckas ta en selfie i garderobsspegeln och VEM är det smugit upp bakom och fotobombar? 🙂

Intervju med Jaxy

Grüezi mit einander! Kleine Jaxy ist dabei. En liten rapport från mitt fria liv i Schweiz. Tänk att det gått en månad sedan sista intervjun, från mitt fria liv i Frankrike.

Vad gör du hela dagarna Jaxy?

Ja säg det. Jag spanar. Jättemycket. Ut över egendomen. Hur stor egendomen är har jag bestämt själv. Man kan säga att gränserna ändras dag till dag beroende på hur mycket mark jag orkar hålla koll på. Det är ett fastligt sjå att hålla koll på allt måste jag säga. Kor, fåglar, grannar, flugor, löst folk och så dessa förhatliga marmottes, de driver mig till vansinne. Ingenstans får man lugn och ro.

Så leker jag med min valp. Här gör vi yoga ihop framför vår yogamaster, vi kallar honom "The Bear". Isabella är jättebra på kobra-positionen. Vår lärare är jättenöjd med henne. Jag har lite svårare att få till stretchen så att säga.

Alla älskar hundar här och särskilt mig förstås.

Ibland badar jag. Nästan varje dag faktiskt. I en sjö, i ett badkar längs någon hike eller i en alpbäck. Inget stoppar mig. Det kan vara rätt kallt men jag tänker på annat då. Till exempel den lokale slaktaren som ger mig kött. Cause I'm worth it.

Så här ser det ut när jag spanar. Joy har gett upp för längesedan.

Ibland blir jag lite trött. Särskilt när vi gått i tre timmar. Då håller jag käften. Det är ovanligt, oftast gillar jag att uttrycka mig.

Den där Joy är en riktig liten uppfinningsmaskin. Här kom hon på att hon kunde hoppa fram och sätta sig bredvid Ivar, den lille gullponken.

Men det kunde inte jag, för jag har för korta ben! Morr.

På vägen hit bilade vi genom Aosta och Sankt Bernhard-tunneln. Hade hoppats få se åtminstone någon Sankt Bernhardhund, de ska ju vara väldigt manliga har jag hört, men inte ens en ynka valp såg jag.

Ser alltid framåt, man vet aldrig vad för kul som vilar runt hörnan!

En riktig liten alphund är jag. Snart kommer mina lår vara dubbla storleken säger matte. Det blev så förra året när vi gick så mycket uppför, jag såg dopad ut. Jyckarna på Karlaplan satte grisörat i halsen av avundsjuka när de såg min vältränade figur.

Nu har jag lite att stå i, människovalpen har ju lärt sig att krypa och då måste man hålla koll, ja vad skulle de göra utan mig, den frågan ställer jag mig dagligen?

 

Report from Jaxy the Jack Russells busy days in the alps… xxA

Andrea Brodins webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Home
34 kvadrat
Hälsa
Ida Warg
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Mode
Emma Danielsson
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Vanja Wikström
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Makeup by Lina
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Paulina Forsberg
Man
Niklas Berglind
Hälsa
Fannie Redman