Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Shop My Favorites

SE ALLT

Slumpen är ingen tillfällighet

Obs – långt och kanske aningens rörigt inlägg. 🙂 

Minns ni boken ”Slumpen är ingen tillfällighet”? I korthet – saker och ting händer inte av en slump.

Jag har läst massor av böcker om det här. Hur man kan ”programmera” sin hjärna genom att tänka på ett visst sätt, hur man kan få universum med på ens egna noter, hur saker och ting händer av en anledning.

Just nu är det mycket tecken i tiden för mig. Slump? Tror inte det. 

Det började runt min födelsedag och efter min dermapenbehandling. Det var som om alla tecken visade på en enda sak – nu är det dags för balans i kropp och själ. Time is up. 

Hela vintern/våren var mer eller mindre kaotisk då jag jobbade dygnet runt kändes det som. Isabella som sov (och fortfarande sover) urdåligt, vi packade för flytt och planering av renovering. Allting kul javisst och jag älskar när det är fullt ös, men också fysiskt ganska slitsamt i längden att bara sova några timmar varje natt, uppbruten sömn och sedan leverera 100% minst dagtid. Men det gick. Jag levererade, bebis växte, flytten fixades.

Men under tiden har jag bara blivit mindre och mindre ”här och nu”. Börjat äta lite sämre, träna mindre och mindre och mindre tid för ”livet”. Vilket ju är helt normalt på ett sätt. Har man tre kids, en hund och ett heltidsjobb så är det klart att dygnet inte kan rymma allt. Dessutom får jag väldigt mycket energi av alla mina projekt. Ingenting känns någonsin som jobbigt, men kanske att jag har haft svårt att prioritera mig själv under det här året.

Men för några veckor sedan hade kroppen och hjärnan fått nog – tillbaka till balans hörde jag dem ropa i kör. 🙂

Saker som började hända som jag bara inte kunde undgå att missa:
– efter dermapenbehandlingen har jag haft ganska dålig hy, normalt precis i början, den rensar sig helt enkelt. Men ändå. Jag stannade upp och undrade vad som skedde. Som om jag ömsade skinn till en ny person.
– jag fick tillbaka en träningslust som jag inte haft på länge och har kört flera Becorepass.
– tankarna började mala om vad jag stoppar i mig, egentligen.
– jag började tänka på hur den här stressen egentligen påverkar mig. Kort och långsiktigt.
– jag har haft ont i skuldrorna ända sedan Isabellas ankomst och fick nu en enorm lust att börja yoga igen.

Jag började fundera över maten vi äter hemma. Lax – tydligen fullt med hormoner, kyckling – fullt med antibiotika, mjölkprodukter – fullt med tillväxthormonet IGF4 (som ska ta en kalv på 40kg till en fullstor ko på 400kg på ett år), gluten – generellt sådär, socker – cancerframkallande efter viss mängd, vattnet – också fullt med hormoner som är svåra att rena.

Stressen har jag också tänkt på. Om den är skadlig i för stora doser? När man nästan får lite dåligt minne, eller bara inte orkar svara på mail/sms tex. Jag har varit utbränd två gånger i mitt liv, varav en gång allvarligt, så jag vet vilka riskfaktorer att hålla utkik efter och dit har jag aldrig varit nära att komma senaste åren, vilket är bra, jag är aldrig orolig för att bli utbränd igen.

Så började dessa tecken uppenbara sig! 🙂

När min vän Kristoffer och mamma samtidigt tipsar om boken ”Hjärnstark” av Anders Hansen och att jag verkligen ska läsa den – ja då hamnar jag bredvid honom på ett café häromdagen där jag satt och tog en kaffe och svarade på några mail. Vi växlade ett par ord. Jag gick och köpte boken.

När jag funderar på om vi gjorde rätt som valde en ångugn istället för kaffemaskin i nya köket – ja då bjuds jag på en underbar middag i förrgår hos Trendgruppen, helt ångad med kock som tipsade hur man skulle göra och hur otroligt mycket hälsosammare det är att ånga maten istället för att koka/steka/rosta.

När jag börjar fundera över allt oklart som är i maten, ja då får jag en underbar receptbok från Sofi och Frida med vego/ekomat. Min kompis Johanna kommer förbi med en fin kroppskräm från Bamford som är eko.

Samtidigt blev jag kontaktad av ett företag som jobbar med hormonfria grejer som verkar grymt bra. De ville göra samarbete samtidigt som min väninna berättar att hon funderat på deras produkt och undrar om jag hört talas om det… Det här med hormoner vi får i oss som sedan hamnar i exv Östersjön tror jag är en miljöskandal i vardande.

Jag cyklade nedför gatan igår och frös. Tänkte på min vän Lotta som gav mig den underbara sjalen från Wehve som ni såg i somras. Nu borde jag ju haft den på mig hann jag tänka innan jag möter henne, också på cykel!

När jag självmant tänker att jag kanske borde jobba på ett annat sätt, med kanske mindre stress och mer fokuserat – ja då ramlar det in just sådana typer av jobbgrejer. När jag tänker på att jag skulle vilja göra samarbeten med ett visst typ av företag eller produkt, ja då ringer dem.

Alltså vad händer? I’m loving it!

Är jag knäpp eller har ni också samma faser ibland? När någon liksom vill säga en något?

Summa summarum är att den här hösten ska bli hösten då jag kommer tillbaka lite mer i balans. Timingen är perfekt, Isabella är snart ett år, huset är snart klart (det kommer ju alltid vara småfix dock) och vi börjar hitta våra rutiner i att bo i förort. Hej då stress, hej då dålig mat, välkommen in balans, hälsa och träning. 🙂

Jag igår, på presslunch för Ugg. Faktiskt inte sådär jättestressad, haha.

Blått på blått på blått. Gjorde det lätt för mig, hehe.

Allt har ni sett förut tror jag förutom tröjan som jag köpte hos SoftGoat i tisdags. Den har en väldigt dekorativ knytning i ryggen så därför kör jag hästsvans så man verkligen ser det (här hittar du den – adlink). Byxorna är från Day och de har funnits med ett tag men du hittar nästan identiska här (adlink). Älskar att de är blå!

Kappan har ni också sett förut och kommer från Soft Rebels. Vet att den varit slut men jag har hittat en nästan likadan som är så SJUKT fin här (adlink). Skorna är från förra hösten men det finns en liknande variant på 30% rea här (adlink).

Bilden är ju lite suddig eftersom jag – eh – inte står still.

Ha en underbar dag, nu tittar vi efter positiva tecken! 

KRAM

Signs, all of a sudden everywhere, pointing in the same direction – balance. xxA

 

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
21kommentarer
  • Väldigt intressant inlägg!
    Har själv funderat väldigt mycket på maten jag stoppar i mig. Får man fråga vad receptboken heter som du fick från Frida och Sofi?

    Jelena 2017-10-15 20:40:29
    Svara
  • Andrea, ville bara slänga in ett heja rop och hur vacker du verkar både på insidan och utsidan. Älskar din blogg den gör mig verkligen glad!

    Kram

    Sophia 2017-10-14 12:43:57
    Svara
  • Jag och sambon har börjat laga mer vegetariskt hemma. Det är så kul och gott och vi har testat massa nya recept. Tyckte det var svårt i början men nu börjar vi tänka mer veggotänk från början och då är det enkelt.

    Anna 2017-10-12 21:11:59
    Svara
  • Hej Andrea! Väldigt intressant och tänkvärt. Dock tror jag svensk ekomat är rätt ok.
    Artikeln i Svenskan i morse av Roger Mogert angående bibliotek är bara helt SANSLÖS.
    Vet inte om man ska gråta eller skratta, kan det verkligen vara seriöst skrivet undrar man.

    Agneta 2017-10-12 19:51:52
    Svara
  • Härligt och inspirerande inlägg. Man får hitta sin egen balans och göra det man tycker om. Step by step. Dag för dag.

    Jenny Ågren 2017-10-12 19:30:10
    Svara
  • Hej Andrea. Har följt din blogg länge och gillar dig. Men nu blev jag verkligen upprörd när jag läser ditt senaste inlägg. Jag jobbar med livsmedelsproduktion i Sverige och är utbildad på lantbruksuniversitet. Så länge du äter svenskproducerad mat (eko eller ej) kan du vara lugn över att du inte får i dig några konstiga ämnen. Vi har nämligen otroligt höga krav på hur vi producerar mat i Sverige jämfört med hur lagstiftningen är i andra länder. Det förekommer absolut inte antibiotika/hormoner/andra läkemedelsrester i våra svenska livsmedel då vi har hårda kontroller både ute på gårdarna och inom livsmedelsproduktionen. Hoppas du läser på lite mer innan du skriver en text som denna igen. Tack på förhand, en trogen läsare.

    Caroline 2017-10-12 18:24:35
    Svara
    • Svar på Carolines kommentar.

      Ja men all mat som säljs är ju inte svensk. Tyvärr. Jag vet att vi är mycket bättre än många andra jämförbara länder. Men så bra med din input!!

      andreabrodin 2017-10-12 18:53:41
      Svara
  • Tack Andrea! Precis ett sånt inlägg jag behövde just nu då jag själv är inne i samma veva med att vilja hitta olika vägar till att nå balans, både via det jag stoppar i mig och annat… Ser gärna fler av denna typ av inlägg, som var så personligt utan att vara privat (det gillas lite extra) 🙂

    Annette 2017-10-12 15:02:41
    Svara
  • Du ser strålande ut på bilden, full av ny energi. Jag jobbar också men ser till att ha luckor i schemat för att just kunna koppla av. Sista året går jag t ex på massage en gång i månaden och det är en underbar avkoppling som jag längtar efter. Ta hand om dig!

    Pia Widlund 2017-10-12 14:16:58 http://www.piaw.se
    Svara
  • Tror mer att du är mottaglig för saker som alltid funnits runt dig. Ett klassiskt exempel på lite samma tema är om man vill bli gravid o ALLA runt en är gravida eller går med barnvagn eller har barn. Ngt som man kanske inte reflekterat över tidigare. Eller att man vilk ha en partner o man ser alla kära par som ser lyckliga ut o håller hand.. man ser sådant som man är mottaglig för i olika faser i livet men som alltid finns runt en

    Malin 2017-10-12 14:11:26
    Svara
  • Min son frågade mig för några veckor sedan – Har folk blivit dummare och mer korkade nu för tiden, eller har jag missat att det alltid varit så?
    Hahaa…nä, sa jag, har också tänkt på det, konstig politik, ingen eftertanke eller framförhållning hos någon verkar det som, ingen har ansvar för någonting, alltid någon annan allting beror på. Hysteri och svartmålning, inte en vettig fråga får ställas, tanklösa uttalanden från dem som styr och ställer och har makt, folket är satt på undantag, ingen lyssnar…OM någon inte använder eller säger ”fel” ord, omtolkningar till förbannelse, sjuka maktutövningar av de som innehar den. Vettiga frågor, funderingar eller lösningar skåpas ut, för det måste vara ”rätt” person det kommer ifrån, oavsett…

    Ursäkta det utspelet, men det är så ”sjukt” överallt känns det som, men i och med det jag beskrivit ovan, som nu pågått länge, har jag mer och mer tänkt på globaliseringens följder just med mat, storföretagen, vad är det vi äter egentligen, ändå är jag ingen junkfoodätare, lagar gärna själv, men vad innehåller den, precis som du börjar tänka på igen, fast man haft det i bakminnet.
    Nää, samma här, har retat upp mig, hehee..just på att det lilla livet, de små producenterna, vi vanliga dödliga på något vis är satt på undantag, ingen lyssnar ingen hör…självkörande bilar?! in my ass, kul att köra bil och vid behov ett måste, annars får det vara…robotar, visst i vissa moment kanske, men människan kan ju inte raderas ut. Ska vi utveckla oss till döds?! Fort, mera, ännu mera, högre vinster sen ännu högre…fattigpensionärerna…alla vulgäruttryck…hot, våld, terror och galenskap.
    Fullständigt normalt för en normalt tänkande människa utan sektpåverkan att slå bakut och ta sig en funderare Var är jag, Vad gör jag, Måste bromsa lite Se på mig själv, min omgivning Vara rädd om det jag har och gillar Och gå på min alldeles egen magkänsla vad som är rätt för just mig och de mina jag värnar om. Det är ju då man orkar hjälpa andra utan att ta på sig att rädda hela världen och känna skuld för att man inte kan rädda just hela världen.

    Du har en underbar blogg, tycker jag, inte för mycket inte för litet utan en (endast i Sverige) LAGOM ; )) med extra allt, hehee…

    Pia 2017-10-12 14:09:06
    Svara
    • Svar på Pias kommentar.

      Kunde inte hålla med mer. Jag tänker ibland på Kafka och George Orwell i vissa av de här diskussionerna. Nu senast om biblioteken, hur kan man koppla en önskan om fortsatt dämpad ton på bibliotek och en vålds och knarkförsäljningsfri biblioteksmiljö till främlingsfientlighet som i Roger Mogerts artikel? Man häpnar.

      andreabrodin 2017-10-12 17:33:02
      Svara
      • Svar på andreabrodins kommentar.

        Vi får nog bli några framöver, om detta inte får ett sansat slut, hjälpa till och ställa upp och visa vad vi tycker, är så många som råkar illa ut, människor som vill göra rätt, sen åker de på ”tokstryk”, mister jobb och annat, för mig är det så fullständigt makabert, i Sverige.
        Jag är inte rädd för brunsås på blusen, går att tvätta bort och lite blekmedel, men makt-tyranni får mig att sova dåligt. Och gapa och skrika är heller inte bra, inte för de små liven (Du har världens sötaste dotter med världens finaste födelsemärke, unikt märkt från början, hehee..) å så vovven, ett glädjeämne…

        Pia 2017-10-12 20:13:57
        Svara
  • Vilket otroligt fint, personligt och klokt inlägg!
    Ha en fin dag! Kram!

    Magdalena 2017-10-12 14:06:34
    Svara
  • Hej.
    Jag hittade till din fina blogg och allt det estetiska du bjuder på.Tack.
    Det du beskriver kallas Synkronicitet…
    Man kan säga , du är i samklang med dig själv och universum.Men var lite försiktig med vad du önskar.
    Eftersträva Balans i varje ögonblick.
    Lycka till!

    MOI 2017-10-12 13:54:37
    Svara

senaste från Home

Andrea Brodins webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Home
34 kvadrat
Mode
Emma Danielsson
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Linn Herbertsson
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Sandra Beijer
Hälsa
Ida Warg
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Pamela Bellafesta
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Niklas Berglind