Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Shop My Favorites

SE ALLT

Livet

Veckan som gick

Äntligen måndag! Även om det regnar och jag har lite ont i magen av ett nytt byggkaos som väntar (köket rivs i morgon). Nya tag och projekt. Nom nom.

Här är lite glimtar från min telefon från veckan som gick.


Jag byltade på mig till tänderna och cyklade in och ut från stan några gånger. Så härligt.

Så har jag försökt hitta ett golv till köket. Inte lätt. Här ser ni bänksskivan (lilla stenbiten) och köksluckan (stora skivan i bakgrunden).

Utsikten just nu från köksfönstret. Magiskt vackert.

Det är mycket looooove just nu. På tepåsen…

…och på gatukonsten!

Jag cyklade förbi detta roliga Schweiztält! Cedric gick förbi med Isabella i lördags och testade ost. Båda var mycket nöjda.

Någon växer så det knakar och alla kläder är urvuxna känns det som. Hittade dock massor av fint i en kasse med sparade Diana-kläder, den som spar den har! Jackan här är dock ny (adlink), sötchock. Pläden (adlink) är sedan hon föddes förra året men är så varm och gosig, den kommer få hänga med länge.

Konferens med hundarna! Snart kommer listen mellan golven på plats också.

Helgfrukost, kan det bli bättre? Hälsogranola balanserat med croissant. Hehe.

Påminner också om att skriva era frågor till ”Veckans Inredningsfråga” i kommentarsfältet. 🙂

Ha en underbar start på veckan. KRAM.

Happy Monday, great start to a great week. xxA

GenPep och Unicef

Kära bloggläsare, varnar för LÅNGT MEN VIKTIGT blogginlägg. Obs, det här är vad jag uppfattade av samtalen – om jag har missförstått någon fakta, kommentera please. 

Nu har jag samlat tankarna kring de sååå intressanta samtal som jag fick äran att lyssna till förra veckan.

Apropå synkronicitet som jag känner att jag är mitt i just nu. Allt bara sammanfaller samtidigt. Så coolt.

Hur som – man kan väl säga att det blev barnens vecka förra veckan. Först ut var en lunch med Unicef. Jenny Strömstedt var moderator och H&M Foundation värd.

Först ut var Diana Amini från H&M Foundation som berättade om varför de stöttar Unicef och hur de bidrar på olika sätt.

Sedan kom Stefan Swartling Peterson, Chief of Health på UNICEF och berättade om den globala situationen, bland annat om den nya rapporten som visar de senaste vetenskapliga bevisen på hur erfarenheter och miljöer under de första åren av livet har en djupgående och bestående inverkan på barns nuvarande och framtida hälsa, lycka, förmåga att lära sig och lösa konflikter. De första tusen dagarna av ett barns liv är de viktigaste. Du kan se en film om det här. 

Så viktigt! Han pratade också om vikten av globala lösningar, att det inte finns något ”vi och dem” när vi är 11 miljarder människor. Det är estimerat till 11 miljarder till år 2100, en miljard till i Asien då de sakta går från en-barnspolitik till två-barn per familj. Sedan kommer övriga länder leva längre men få barn i samma utsträckning.

Den stora utmaningen är Afrika. I takt med att livsförhållandena förbättras ökar överlevnaden för barnen. Det behövs alltså inte ”skaffas” (fy vilket ord) så många barn per familj som idag då fler kommer att överleva. Här kommer det att behövas utbildning i familjeplanering, annars blir vi fler än 11 miljarder… Det kommer planeten inte att klara av.

Mycket intressant ämne som ni hör!

På plats var också barnpsykologen Jenny Klefbom som pratade om vikten av 1) läsa högt för barnen 2) mer gemensam – lugn – tid med barnen. Skärmtid är ok ibland, men man måste också bara vara barn och förälder, varje dag. Anknytningen är superviktig.

Jenny och Jenny.

Stefan och jag.

Fint dukat på Tak.

Så var det dags för seminarie dagen efter, ordnat av Gen.Pep.

Det var så väldigt många bra och inspirerande talare. Förmiddagen leddes av Carolina Klüft och Leo Razzak, otroligt bra moderatorer. En kul grej var att mellan varje talare och varje gång det applåderades skulle vi ställa oss upp. Vi fick lära oss att varje rörelse, om än en så liten grej som att ställa oss upp – sätta oss ned, är blodtryckssänkande bland annat.

Talarlistan var imponerande. Först ut var kronprinsessan Victoria som inledningstalade, så proffsigt att man blir alldeles varm i hjärtat.

Sedan var det hälsominister Annika Strandhäll som pratade om utmaningen i att varannan svensk är överviktig. Det är ju helt sjukt! Det är jätteviktigt med förebyggande åtgärder. Dessutom ser man ett tydligt socioekonomiskt samband där människor med lägre utbildning är oftare överviktiga/har överviktiga barn är högutbildade. Det skiljer sex år i förväntad livslängd. Det är galet.

Det är fler som dör av övervikt i världen än av svält. 

Efter Annika var det dags för Carl Johan Sundberg, läkare och professor i molekylär- och tillämpad arbetsfysiologi och ämnesansvarig för Bioentreprenörskap vid Karolinska Institutet (KI). Han pratade om vad som händer i kroppen när vi rör på oss. Att vi egentligen är skapade för långdistanslöpning – jämför med boken Born to Run som inspirerade mig massor.

Han pratade självklart om vikten att röra på sig som barn. Från mina anteckningar:

Bäst bygger man benbalk prepubertalt. Immunsystemet förbättras. Risk för överträning är minimal (hans citat – det är inte övertränade personer som vårdcentralen har problem med). Blodsockret sjunker och risken för diabetes typ 2 minskar.

Så var det dags för min nattlektyrsförfattare, Anders Hansen/Hjärnstark. Han pratade om vikten av motion för att hålla igång hjärnan. Det är forskat på (senaste 2-5 åren bara) och med stark evidens att så lite som 5-20 minuters motion gör att barn blir avsevärt bättre på matte och svenska.

Att det finns en koppling mellan 60 minuters fysiskt aktivitet per dag och välmående/koncentrationsförmåga/minskad risk för psykisk ohälsa och bättre skolresultat.

Det var också en mycket intressant paneldiskussion mellan vd:arna från bla Ikea och Ica, kommunrepresentanter, Friluftsfrämjandet och Telia om hur de jobbar och hur de jobbar tillsammans för att få barn i rörelse. Otroligt intressant.

NOTERINGAR JAG GJORDE GENERELLT:

400 gr frukt och grönt för barn varje dag.
80 % av alla tvååringar är uppkopplade.
Skolan kan inte lösa detta själv. Kommun, fritidsledare, lokala företag, privata initiativ – alla måste jobba ihop.
Lokala hjältar i utanförskapsområden behövs, som kan inspirera och vara förebilder.
Motion gör att du och dina barn klarar stress bättre.
Ica ordnar Skolklassikern, något för alla skolor att kolla upp kanske?

Bilder jag tog från dagen:

    

Det jag tar med mig från de här två dagarna är kort och gott:

Vi ska röra på oss mer, både jag själv och barnen.

Vi ska ha gemensam tid tillsammans varje dag, skärmfri.

I Ivars klass hade de redan pratat om detta visade det sig när jag tog upp det med honom. – ”Jag vet mamma, en timme om dagen måste man röra på sig annars mår inte kroppen bra”. Hur gulligt?

Dagen avslutades med ett mycket bra tal av prins Daniel som verkligen fick oss att förstå vad dessa sex år i skillnad är. 300 fredagsmys. Sex julaftnar och sex födelsedagar. Otaliga samtal och upplevelser med våra nära.

Så nu ska vi ut och röra på oss, dagens mål!

KRAM

 

Slumpen är ingen tillfällighet

Obs – långt och kanske aningens rörigt inlägg. 🙂 

Minns ni boken ”Slumpen är ingen tillfällighet”? I korthet – saker och ting händer inte av en slump.

Jag har läst massor av böcker om det här. Hur man kan ”programmera” sin hjärna genom att tänka på ett visst sätt, hur man kan få universum med på ens egna noter, hur saker och ting händer av en anledning.

Just nu är det mycket tecken i tiden för mig. Slump? Tror inte det. 

Det började runt min födelsedag och efter min dermapenbehandling. Det var som om alla tecken visade på en enda sak – nu är det dags för balans i kropp och själ. Time is up. 

Hela vintern/våren var mer eller mindre kaotisk då jag jobbade dygnet runt kändes det som. Isabella som sov (och fortfarande sover) urdåligt, vi packade för flytt och planering av renovering. Allting kul javisst och jag älskar när det är fullt ös, men också fysiskt ganska slitsamt i längden att bara sova några timmar varje natt, uppbruten sömn och sedan leverera 100% minst dagtid. Men det gick. Jag levererade, bebis växte, flytten fixades.

Men under tiden har jag bara blivit mindre och mindre ”här och nu”. Börjat äta lite sämre, träna mindre och mindre och mindre tid för ”livet”. Vilket ju är helt normalt på ett sätt. Har man tre kids, en hund och ett heltidsjobb så är det klart att dygnet inte kan rymma allt. Dessutom får jag väldigt mycket energi av alla mina projekt. Ingenting känns någonsin som jobbigt, men kanske att jag har haft svårt att prioritera mig själv under det här året.

Men för några veckor sedan hade kroppen och hjärnan fått nog – tillbaka till balans hörde jag dem ropa i kör. 🙂

Saker som började hända som jag bara inte kunde undgå att missa:
– efter dermapenbehandlingen har jag haft ganska dålig hy, normalt precis i början, den rensar sig helt enkelt. Men ändå. Jag stannade upp och undrade vad som skedde. Som om jag ömsade skinn till en ny person.
– jag fick tillbaka en träningslust som jag inte haft på länge och har kört flera Becorepass.
– tankarna började mala om vad jag stoppar i mig, egentligen.
– jag började tänka på hur den här stressen egentligen påverkar mig. Kort och långsiktigt.
– jag har haft ont i skuldrorna ända sedan Isabellas ankomst och fick nu en enorm lust att börja yoga igen.

Jag började fundera över maten vi äter hemma. Lax – tydligen fullt med hormoner, kyckling – fullt med antibiotika, mjölkprodukter – fullt med tillväxthormonet IGF4 (som ska ta en kalv på 40kg till en fullstor ko på 400kg på ett år), gluten – generellt sådär, socker – cancerframkallande efter viss mängd, vattnet – också fullt med hormoner som är svåra att rena.

Stressen har jag också tänkt på. Om den är skadlig i för stora doser? När man nästan får lite dåligt minne, eller bara inte orkar svara på mail/sms tex. Jag har varit utbränd två gånger i mitt liv, varav en gång allvarligt, så jag vet vilka riskfaktorer att hålla utkik efter och dit har jag aldrig varit nära att komma senaste åren, vilket är bra, jag är aldrig orolig för att bli utbränd igen.

Så började dessa tecken uppenbara sig! 🙂

När min vän Kristoffer och mamma samtidigt tipsar om boken ”Hjärnstark” av Anders Hansen och att jag verkligen ska läsa den – ja då hamnar jag bredvid honom på ett café häromdagen där jag satt och tog en kaffe och svarade på några mail. Vi växlade ett par ord. Jag gick och köpte boken.

När jag funderar på om vi gjorde rätt som valde en ångugn istället för kaffemaskin i nya köket – ja då bjuds jag på en underbar middag i förrgår hos Trendgruppen, helt ångad med kock som tipsade hur man skulle göra och hur otroligt mycket hälsosammare det är att ånga maten istället för att koka/steka/rosta.

När jag börjar fundera över allt oklart som är i maten, ja då får jag en underbar receptbok från Sofi och Frida med vego/ekomat. Min kompis Johanna kommer förbi med en fin kroppskräm från Bamford som är eko.

Samtidigt blev jag kontaktad av ett företag som jobbar med hormonfria grejer som verkar grymt bra. De ville göra samarbete samtidigt som min väninna berättar att hon funderat på deras produkt och undrar om jag hört talas om det… Det här med hormoner vi får i oss som sedan hamnar i exv Östersjön tror jag är en miljöskandal i vardande.

Jag cyklade nedför gatan igår och frös. Tänkte på min vän Lotta som gav mig den underbara sjalen från Wehve som ni såg i somras. Nu borde jag ju haft den på mig hann jag tänka innan jag möter henne, också på cykel!

När jag självmant tänker att jag kanske borde jobba på ett annat sätt, med kanske mindre stress och mer fokuserat – ja då ramlar det in just sådana typer av jobbgrejer. När jag tänker på att jag skulle vilja göra samarbeten med ett visst typ av företag eller produkt, ja då ringer dem.

Alltså vad händer? I’m loving it!

Är jag knäpp eller har ni också samma faser ibland? När någon liksom vill säga en något?

Summa summarum är att den här hösten ska bli hösten då jag kommer tillbaka lite mer i balans. Timingen är perfekt, Isabella är snart ett år, huset är snart klart (det kommer ju alltid vara småfix dock) och vi börjar hitta våra rutiner i att bo i förort. Hej då stress, hej då dålig mat, välkommen in balans, hälsa och träning. 🙂

Jag igår, på presslunch för Ugg. Faktiskt inte sådär jättestressad, haha.

Blått på blått på blått. Gjorde det lätt för mig, hehe.

Allt har ni sett förut tror jag förutom tröjan som jag köpte hos SoftGoat i tisdags. Den har en väldigt dekorativ knytning i ryggen så därför kör jag hästsvans så man verkligen ser det (här hittar du den – adlink). Byxorna är från Day och de har funnits med ett tag men du hittar nästan identiska här (adlink). Älskar att de är blå!

Kappan har ni också sett förut och kommer från Soft Rebels. Vet att den varit slut men jag har hittat en nästan likadan som är så SJUKT fin här (adlink). Skorna är från förra hösten men det finns en liknande variant på 30% rea här (adlink).

Bilden är ju lite suddig eftersom jag – eh – inte står still.

Ha en underbar dag, nu tittar vi efter positiva tecken! 

KRAM

Signs, all of a sudden everywhere, pointing in the same direction – balance. xxA

 

Andrea Brodins webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Home
34 kvadrat
Hälsa
Ida Warg
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Mode
Emma Danielsson
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Vanja Wikström
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Makeup by Lina
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Paulina Forsberg
Man
Niklas Berglind
Hälsa
Fannie Redman